likenothing

Hörrni jag vill prata om en sak... Det här med vikthets. man sitter hemma i princip hela vintern och längtar efter sommar. Problemet är att man vill inte vänta, men bara längtar... Och när sommaren väl är påväg så mår många dåligt pga sin kropp och vill verkligen inte visa sig i bikini. Det blir att man börjar tänka på vad man äter och hur mycket man rör sig (vilket är bra!) Problemet är att för många går det här för långt... Och tro mig, jag vet hur det är! Jag har själv mått väldigt dåligt över hur jag ser ut och slutade till och med att äta ett tag. Jag trivdes verkligen inte med mig själv på den tiden även om jag säkert gick ner flera kilo i vikt. Som tur var så gick det inte allt för långt... Men nu måste jag säga er en viktig sak, NI DUGER SOM NI ÄR! Alla har något vackert i sig!

Vi är alla olika.





I måndags började jag med en "diet" Jag åt inga kolhydrater alls! Alltså, inge pasta, potatis, bröd, socker, ris osv... Och nu kanske ni tycker att jag går imot allt jag nyss har skrivit, men jag slutade med "dieten" idag. Jag glömde bort att det viktigaste är mitt välmående. När jag vaknade i morse så kunde jag nästan inte gå själv. allt snurrade och jag fick ont i huvet och mådde illa. Det kändes som att luften blev tyngre och den tryckte ner mig när jag försökte röra mig. Så jag frågade mamma om hon trodde att det berodde på dieten och hon svarade att "det klart det gör" Så jag fick gå och lägga mig igen och sov till klockan var ett på dagen. Jag ville ju bara må bra och jag mådde bara sämre så därför la jag ner det. i stället ska jag bara försöka att inte äta så mycket socker och börja röra mig lite mer! Jag är trots allt inte överviktig och jag tycker inte själv att jag är tjock, och vet ni? Jag duger som jag är, för jag är vacker på mitt sätt.